Alvar Aaltobord i ask med en inte alltför vackert åldrad lack. Men det skall jag råda bot på nu! Av med lacken. Som vanligt är slipning förbjuden. Lackborttagningsmedel heter lösningen på problemet. Nota bene!
Ganska fula repor dessutom. Går de att få bort undrade kunden…
Klart att reporna försvann. Är det så klart?. Metoden jag använder gör att repor har en tendens att helt försvinna utan slipning. Nästan för bra för att vara sant. Kunden blev mycket nöjd!
Höj och sänkbart bord i ek med utdragsskivor Röda tuschmärken på trä kan vara svåra att få bort.
Höj och sänkbart verkar vara på modet! Men först måste det in på service…
Jakarandafanérat bord som fått vita ringar och fläckar i lacken. Det ville kunden ha min hjälp för att få bort.
Klassisk skada efter värme eller vatten. Även sprit ger sådana skador i ytan.
Eftersom fanéret är så tunt, ca 0,5 mm så slipar jag inte av skadad lack. Dels så går en hel del av patinan förlorad och dessutom är risken för genomslipning av fanéret alldeles för stor. Därför löser jag upp lacken på kemisk väg istället. Efter det sker det en grundlig behandling för att avstanna processen innan omlackering är möjlig. Så här blev resultatet. Fläckar och repor är borta och fanéret har behållit sin tjocklek! Smart va!
Är det ett Carl Malmstensbord? Först trodde jag det, men någon signatur fann jag inte. Hm…
Det var några fanérskador som jag fick börja med att limma ned.. En hel del repor också som jag sa till kunden att de nog fick räkna med att se även efter renoveringen.
Underredet kändes som om det var unikt, dvs enstyckstillverkat i alla fall vad det beträffar flätningen. Mystiskt!
Jag löste upp den skadade lacken och lackade om bordet. Tre lager med två mellaslipningar.
Alla fläckar efter vatten borta. Så även alla repor. Det förvånade till och med mig. Formgivare okänd än så länge. Vet du vem det kan vara? Hör av dig i så fall.
Blomkrukor som läcker igenom ger skador som dessa… Men går det att rätta till? Vi får se.
Jag började med att ta bort den gamla ytbehandlingen, sen strök jag på oxalsyra. Det bleker rätt bra men inte tillräckligt skulle det visa sig.
Fläcken kunde skönjas om än inte i samma utsträckning. Jag penslade på väteperoxid som fick stå och gotta till sig. Det gjorde susen…
Efter blekningen oljade jag bordet med hårdvaxolja. Jag blev nöjd. Det blev kunden också.
På 1940-talet var alm ett vanligt träslag i möbler. En sparsam intarsia pryder skivan. Skivans lack hade börjat spricka och jag tog varsamt bort den och lackade om skivan, benen samt nedre skivan. Bordet var lite rangligt så det blev till att limma om underredet också. En total genomgång alltså.
Hm…går det här verkligen att renovera?
Jag var vid gott mod att kunna renovera detta bord tillbaka till något som skulle påminna om nyskick, eller i alla fall lite bättre. Det gick men oj vad det blev svårt. Jag var nere för räkning men reste mig på nio och gick segrande ur striden! Hjälpen stod att få i oxalsyra och väteperoxid. Pröva inte detta på egen hand. Lämna det till de som kan…
Kunden blev märkbart rörd av resultatet. Jag kan förstå det. Det blev ju rätt elegant ill slut…
Våta metallföremål ger mörka fula märken på vissa träslag som här på ett teakbord.
Det åtgärdade jag genom att bleka ytan och sedan olja skivorna med Osmo hårdvaxolja.
Lägg märke till de vackra benavslutningarna på bordet! Snyggt. Liten detalj som ger ett tydligt mervärde.
Blekta ytor på bord beror ofta på att en duk legat på i många år. Står bordet så till att solen kastar sitt ljus på bordet så blir det som på bilden.
Utöver blekningen på bordets långsidor fanns det även repor och några svagt synliga ringar i ytan. När lacken tas av försvinner de flesta repor och ringar.
Lite blekning tycks kvarstå men i verkligheten kunde jag knappt skönja det! Reporna och ringarna var helt borta. Vilken himla tur!
Ett mycket vackert bord i mahogny med sparsmakad inredning kom till mig. Möbeln har en etikett med snickarmästarens namn på. Inte så vanligt att jag får in sådana möbler.
Skadan bestod mest av märken i ytbehandlingen på skivan. Troligtvis efter vatten. Schellack som bordet är lackat med är mycket känsligt för värme, vatten och alkohol. Sprit är lösningsmedlet när schellack tillverkas. Således är schellack en spritlöslig lack och en droppe alkohol på en schellackyta och ytan börjar lösa upp sig!! Tänk på det…
Bordsytan ompolerad med schellack.Några fanérskador fixade jag till också.
Soffbord i valnöt…tror jag. Ibland kan det faktiskt vara svårt att avgöra… Nåväl, det var krackelerat i lackskiktet så det blev till att byta ut det mot en ny omgång lack. Lite tåligare får jag tro.
Om det skall kalasas ordentligt runt soffbordet så kan man i ett litet nafs dubblera ytan! Smart va!
Skojigt bord minsann. Bordet var tillverkat av kundens far en gång i tiden. Det måste ha varit en erfaren möbelsnickare, så gediget byggt som det var…
Ett ovanligt bord i delvis massiv masurbjörk. Det ser jag inte så ofta, men på Bjertorp slott finns ett som blivit illa åtgånget. Skivan var fanérad och hade allvarliga lackskador efter vatten och får jag anta, alkoholhaltiga drycker.
Jag löste upp den gamla lacken och ersatte med ny lite tåligare lack för att stå emot bättre, besökare bl a. Bordet är enligt uppgift formgivet av Arkitekten Ferdinand Boberg som för övrigt ritat hela Bjertorp Slott.
På Bjertorps Slott står detta magnifika ekbord från tidigt 1900-tal. En och annan övervattnad blomkruka har förstört lack och fanér genom åren. Lackborttagning samt lagning av fanér, sen blev det omlackering ett antal lager. Måtte det stå emot bättre nu.
Jakaranda. Vilket vackert bord! Lacken var sprucken eller krackelerad som det brukar kallas. Uppdraget var att fixa till lacken och putsa upp mässinghylsorna längst ner på benen. Så fick det bli. Åter igen inser jag vad besvärligt det är att renovera just jakarandamöbler. Märkligt träslag men oslagbart vackert…
Soffbord ”Drasut” ritat av Carl Malmsten. Sedvanliga fanérskador. Rangligt underrede. En helrenovering behövdes för att få lite ordning på detta soffbord. Lådan i sargen går att dra ut åt båda hållen. I ena kortändan finns det också en utdragsskiva med svart Perstorpslaminat på. Drasut gör alltså skäl för namnet.
Jag tog bort den gamla lacken och ersatte med ny. Hela benställningen hade släppt i sina tappsammansättningar så jag knackade isär underredet och limmade om det.
Efter omlackering blev bordet vackert igen.
En del bordsskivor har mycket att berätta! Denna skiva måtte ha varit rejält välanvändt för att få detta utseende.
Det ser ju inte bra ut, men jag kunde se ett ”efter” även för detta bord. Så här blev det drygt tio timmar senare…
Jag får vara nöjd även om jag gärna sett att den mörka lite triangelformade fläcken också hade försvunnit…
Bord i nyrokokostil från ca 1860-70-tal.
Typiskt bord i nyrenässansstil från 1913!
Jag fick göra om hela ytbehandlingen på bordet. Lacken var repig och skadad i största allmänhet. Kunden ville även få bordet upphöjt 25 mm varpå jag tillverkade dessa små puckar i ek. Allt är möjligt i min verkstad!
Ovalt soffbord i oljad björk som fått rödvin på ytan! Rödvin kan vara svårt att få bort. Dock hade kunden själv gjort ett lyckat försök att själv ta bort fläcken men med resultatet att skivan blev delvis blekt och flammig.
Jag lyckades få bort alla rödvinsrester från ytan till min förvåning. Ibland går det, andra gånger går det inte. Vad som avgör har jag inte alltid klart för mig. Möbelrenovering är ett märkligt yrke! Jag oljade om bordet och det blev som nytt. Av kundens reaktion att döma blev hon mycket nöjd. Det är ju det bästa av allt.
Ett bord med rytm om man får tro upphovsmannen som i detta fall är Yngve Ekström!
Lacken var sliten och på ett ställe var fanéret genomslipat. En bit av fanéret var borta längs ena kanten. Jag tog bort den gamla lacken, lagade i fanérskadan och fixade till genomslipningen innan jag till slut lackade om bordet.
Rytm heter bordet. Vilket vackert bord! Tillverkat på 1950-talet.
Lite ovanlig i formen är detta soffbord i jakaranda. Kan det vara Rio-jakaranda?
Det var två rejält matta fläckar på ytan som möjligen kunnat skapa stora bekymmer. Ett tag trodde jag att det kommit silicon på ytan. Ett riktigt aber i så fall. Det löste sig dock till slut så det tyder väl på att det inte var silicon. Silicon på en yta gör det näst intill omöjligt att få en snygg yta igen, så tänk på att aldrig behandla en möbel med silicon…
Ibland vill man ge upp innan man ens börjat… När kunden kom med detta bord ett så kallat Klot-Johanbord, som mäter 100 centimeter i diameter, blev jag förskräckt. Skulle det verkligen gå att få rätsida på detta projekt??
Hela skivans rotfaner var sprucket och i en påse låg avflagnade fanérbitar. Vad har jag gett mig in på??!!…men, skam den som ger sig. Det var till att börja limma ner fanérflagorna med ett animaliskt lim och sedan sätta skivan under stor press. Fanéret är lagt i åtta tårtformsliknande mönster. Jag limmade en ”tårtbit” åt gången. Det tog åtta dagar för den ena av de två skivorna. Himla tur att jag är marinerad i tålamod…
Efter att allt fanér limmats ner återstod det att ta av den gamla lacken som också den var helt krackelerad. Nu kunde jag börja skönja slutet på detta arbete.
Så blev bordet efter tre lager lack. I originalutförandet var bordet högglanspolerat. Jag avrådde kunden från det nu med tanke på alla skavanker som trots allt fanns i bordsskivan. En högblank lack framhäver sprickor mm, en sidenmatt yta som det blev nu har en tendens att tona ned defekter i ytan. Jag blev faktiskt lite positivt överraskad över slutresultatet…Bordet är kallstämplat med tillverkningsår 1942.
Mahognybord tillverkat för Nordiska kompaniet med vita fläckar efter någon sorts vätska. Vatten eller sprit kanske. Mycket vanligt.
Det har troligtvis legat en duk på bordet i många år varpå ytterkanterna blekts en del. Det skall vi råda bot på nu när vi samtidigt tar bort fläckarna.
I vanlig ordning tog jag av lacken med ett lackborttagningsmedel. Ni som tittat på andra bilder vet nu att jag aldrig slipar av lack. Det är dömt att misslyckas. Ett fanér är ca 0,5-0,7 mm tjockt. Inget man sätter igång och slipar på.
Avställningsbord i björk med sprucken skiva full med mörka ringar.
Jag fick ta loss skivan och hyvla nya limfogar och sedan limma ihop skivan igen. Därefter blekning av skiva för att få bort alla svarta fläckar. Jag tog av all gammal lack och i samråd med kunden oljade jag skivan efteråt.
Det blev så här. Viss skillnad tycker jag…
Detta skrivbord är brännstämplat CM, vilket betyder Carl Malmsten!
Några vita ringar efter en varm kopp av något slag eller möjligen vin. Varma kaffe och tekoppar direkt på en lackad yta är inte att rekommendera. Då kan det bli så här. Även vin och sprit skadar lacken om det hamnar på bordsytan. Använd glasunderlägg!
Det var dock reporna som bekymrade mig mest. Skulle jag verkligen lyckas få bort dem?
Repor tvärs träådringen är inte helt enkla att få bort. Kan man inte slipa bort dem undrar du nu? Återkommer till det.
I vanlig ordning löste jag upp den gamla lacken och försiktigt skrapade av den. Om jag nu istället hade slipat av lacken vilket i just detta fall hade varit möjligt med tanke på att det var av massivt björkträ så var jag ändå rädd att den av åratal skapade patinan skulle gått förlorad. Jag hade behövt slipa mig ner till träet och björkens originalfärg hade kommit i dagen. Gör det något? Ja, det kan bli ”för bra” Nu var det ytterligare en omständighet att ta hänsyn till. Färgtonen. Bordet verkade vara betsat med den av Carl Malmsten framtagna betstonen Äleklinta! Den betsen finns inte längre att få tag i. Vilken himla tur för kunden att jag då råkade ha ett par deciliter kvar av just den! Eftersom jag inte slipade av lacken så behöll jag det mesta av den tidigare betsen och kunde bättra på med ny Äleklintabets. Så jobbar jag. Lite omständligt men resultatet blir ju så bra å andra sidan.
Alla repor och ringar försvann till hundra procent. Lite förvånad blev jag allt…
Nyare ekskiva till ett köksbord men som farit lite illa efter några år i köket.
Skivan blev som helt ny. Så sa kunden i alla fall. Jag höll med såklart!
Jakaranda vilket vackert träslag!! Fast just detta bord behöver en justering för att träslaget skall komma till sin rätt. Det ser ju inte så roligt ut, men det går att fixa till såklart.
Jag tog bort den gamla lacken och lackade om bordet. Jag fick betsa i listen runt också som hade blivit lite skavd på några ställen. Efteråt blev det så här fint.
Viss skillnad tycker jag i alla fall…
Kalmar Nyckel heter denna trevliga matsalsgrupp av Carl Malmsten. Tillverkad i ek. Tyvärr har några fula ringar och mörka fläckar bitit sig fast i ytan…
Det blir till att lösa upp lacken och på kemisk väg bleka bort ringar och fläckar. Absolut inte slipa bort lack!
De tunna mörka ringarna försvann helt men den stora mörka ringen lyckades jag inte helt att få bort. Aj, så retligt!! Nå, det ser trots allt mycket bättre ut än det gjorde innan jag gav mig på bordet. Jag brukar få bort det mesta, men ibland går det inte som man vill. Tillsammans med de fyra stolarna kommer detta att bli en vacker matsalsmöbel ändå.
Mycket trevliga stolar, med typiska detaljer formgivna av Malmsten.
Den tiden är förbi när man kunde gå in i en möbelaffär och köpa ett nytillverkat bord som på bilden. Helt otroligt vackert bord i valnötsrot!!
Det är svårt att fotografera bordsytor som är blankpolerade. Den slitna ytan syns inte så tydligt här. Nåväl, den gamla polerade ytan(schellack) var avnött på flera ställen och kunden ville ha bordet ompolerat med schellack igen. Det är svårt och tidskrävande. Dessutom får man en yta som inte tål så värst mycket heller för den delen. Vad gör man inte för att gå kunden tillmötes!
Efter poleringen vaxade jag ytan med ett renaissancevax. Syftet med det är att skydda den känsliga ytan om man råkar spilla ut något på skivan. Ställ aldrig blomkrukor på sådana ytor. Spill inte ut öl, vin eller sprit. Det fördärvar ytan omedelbart!
Ett teakbord i all enkelhet men med lite skador i fanéret. Det som bekymrade mig mest var dock en knivskarp repa på snedden. Kanske rent av gjort av en kniv.
Jag tog bort den gamla lacken utan att slipa. Sedan blev det till att bleka fläckar och till slut hela skivan. Gör inte detta själva om ni inte har rätt kunskap! När fläckarna till slut gav upp så återstod omlackeringen.
Alla mörka och ljusa fläckar försvann till 100%. Men hur gick det med den skara repan?
…ibland får även jag ge upp. Någon annan kanske hade lyckats få bort den men jag har ingen patentmedicin för dessa skador…än i alla fall.
Ibland blir man trött på sitt gamla bord även om det är i mahogny! Kan du inte måla det svart åt mig, frågade kunden. Det är ju trots allt med viss tvekan man går med på sådant. Bordet var ju inte det minsta skadat…sånär som på några ytterst tunna repor.
Ja, vad skall man tycka egentligen om att måla ett vackert pelarbord i mahogny? Om inte jag hade gjort det hade väl någon annan fått uppdraget. Nu är ju inte bordet antikt på något sätt. En lapp på en undanskymd del av bordet angav tillverkningsår 1966. Jag informerade kunden om hur besvärligt det skulle bli att i framtiden återskapa originalutseendet igen. Som konsumentupplysning mao.
Glasskiva i all ära. Men det har sina baksidor.(eller undersidor…)
Glasskivan på bordet är tänkt att skydda den känsliga lacken, schellack i detta fall. Schellack tål inte vatten, värme eller sprit eftersom sprit är lösningsmedlet när schellack tillverkas. Schellack är alltid spritlöslig hur gammal den än är. Alltså inga vin eller grogglas på bord eller andra möbler med schellack på. Nu är det trots glasskivan så att vatten och andra vätskor har en unik förmåga att leta sig ner där man inte vill ha det. Som mellan glaset och den underliggande skivan i betsad ek tex.
Jag fick demontera bordet och frigöra skivan under glaset. Sedan tvättade jag av den skadade lacken och lackade om med en tåligare lack.
Fläckar borta och bordet klart att börja användas igen. Inte ett spår syntes av tidigare fläckar. Det får jag vara nöjd med. Ett trevligt litet bord.
Bord med längsgående klaffar. Lite ringar i ytan samt en iögonfallande lagning med tuschpenna gjorde att jag fick in detta bord till mig. Tusch! Usch!
Tusch är inte att leka med. Kan vara stört omöjligt att få bort om man inte karvar bort träet och det gör man ju inte gärna…
Ja, då kan kunden komma och hämta bordet.
Ett vackert soffbord med gustavianska stildrag som fått fläckar och ringar efter vatten, heta kaffekoppar möjligtvis. Tänk på att skydda ytor med någon form av underlägg.
På skivan syns det att en duk legat på och att ytan runt omkring har blekts. Går det att jämna till?
Som jag tidigare beskrivit så slipar jag inte bort lacken. Ett normalfanér av moderna slag är ca 0,7 mm när det limmas fast på fabriken. Därefter slipas det innan lackering. Så det som var 0,7 mm är nu ännu tunnare. Att slipa bort lack är därför ett riskabelt sätt att ta bort lack på. Gör INTE det!
Hm…hur löser jag det här? Frågade jag mig själv när jag fick in detta pelarbord med fullständigt krackelerad yta.
Ett fällbart pelarbord. Med det motivmåleri på skivan får bordet en dubbel funktion. När det inte används blir det ett dekorativt inslag även i uppfällt läge! Smart va!
Något, förmodligen en vas eller kruka har gett dessa vita ringar. Inte ovanligt. Problemet jag ställdes inför var att ta bort fläckarna utan att påverka måleriet. Går det?
Jodå, det gick ju riktigt bra att få lite fason på bordet. Ringarna borta och helt bevarat originalmåleri. Det får man ju vara nöjd med.
Detta resultat blev lite av en överraskning även för mig. Så kan det vara ibland…
William Watting har formgivit detta eleganta soffbord. En del i sargen saknas så det blir till att snida till en ny bit. Sen måste ju alla vita ringar väck också för så där vill väl ingen människa ha sitt bord! Rangligt är det också. Det blir till att limma om…
De mörka ringarna brukar vara de svåraste att få bort…
Men det gick ju vägen den här gången också. Inte ett spår av någon fläck någonstans på hela ytan. Kanon! Och sargen är hel och bordet stabilt igen. Nu skall soffbordet få komma hem igen.
Blomkrukor på bord är en styggelse om inte krukan håller tätt… Detta enkla men vackra bord är formgivet av Karl-Erik Ekselius!
Jag fick i vanlig ordning lösa upp det skadade lackskicktet , bleka skivan och sedan lacka om. Bleka? Ja, försök aldrig slipa bort mörka fläckar på fanérade ytor!! Lyckas du få bort fläcken har du troligen slipat bort allt fanér också! Sen står du där med en helt annan typ av skada än den du försökte åtgärda. Lämna dessa arbeten till en erfaren möbelrestauratör!
Här ser ni mitt resultat UTAN att jag slipat. Så skall det se ut!
Vissa skador i fanér och ytbehandling kan vara stört omöjliga ibland att få någon ordning på som i det här fallet.
Mörka partier, fläckar och ringar på ek är alltid en utmaning. Detta var inget undantag. Jag löste upp rester av den gamla ytbehandlingen och fick sedan påbörja en blekningsprocess som heter duga. Jag nådde inte ända fram denna gång. Jag gjorde vad jag kunde. Som tur är så är detta mitt soffbord som jag köpte nu i somras(2020). Alltså ”kunden”(jag) får faktiskt nöja sig med resultatet. Det blev ju inte helt tokigt trots allt. Alla mörka fläckar försvann. Så bra det kan bli med andra ord.
Kanske inte direkt vattenskadat men en kakelplatta hade gått sönder och några hade släppt från underlaget. Jag fick leta runt ett tag innan jag fann för gott att beställa EN ny svart blank kakelplatta! Jag som trodde att kakelbutiker hade sådana på hyllan i affären, men icke.
När jag ändå var i farten så lackade jag om bordet också. Ja, inte kakelplattorna utan ramen runt samt benställningen. Det blev som nytt…snyggt och praktiskt.
Snyggt soffbord i teak. Men ringarna skall väl gå att få bort ändå…
Som jag beskrivit så många gånger tidigare så tar jag bort den gamla ytbehandlingen, lack i detta fall, utan att slipa. Du skall inte slipa bort lack!!
Som nytt igen, fast olja istället för lack.
Teakbord kan man inte få för mycket av. Men så här skall det väl inte se ut!
Som formen av en pepparkaka! Ett almbord från ca 1950. Krackelerad lack samt spår av skador i lack efter vatten mm. Typiskt utseende.
Jag tog av lacken och försökte ta bort svarta strimmor i faneret. Det gick inte riktigt hela vägen som jag önskat. Ibland får man ge sig…det ser ändå mycket bättre ut än innan jag påbörjade renoveringen.
Butler Tray, eller kaptensbord som kunden benämnde det. Ett bord med uppvikbara klaffar runt om. Skivan blir då en bricka som man kan bära iväg med! Fiffigt.
Bordet blev förvandlat eller rättare sagt återställt till originalskick igen. Det tog lite tid faktiskt men kunden tyckte det var värt det att få tillbaka bordet som det en gång såg ut när de köpte det. Träslaget är mahogny, mörkbetsat. Ett praktiskt bord. Det dyker upp några sådana per år.
Ibland funderar jag om det är möjligt att renovera något som ser ut så här…
Teakbordet heter Expandett och kom i mitten av 1950-talet. Expandett kommer sig av att den tvådelade skivan går att dra isär och sen via en träregel som man drar i skjuts en Perstorpslaminnerad skiva upp och vips så har soffbordet blivit längre. Så finurligt! Men så det ser ut. Vem vill ha ett sådant illa medfaret soffbord framför TV:n
Går det verkligen att få bort alla dessa fula spår efter vatten och övervattnade blomkrukor??? Den mörka ovala fläcken bekymrade mig mest av alla. Nu fick jag ta i för kung och fosterland. Blekning och ännu mera blekning. Skam den som ger sig. Inte första gången jag bleker ytor men jag var tveksam för en gångs skull! Hur gick det då?
Ja, den här gången blev till och med jag förvånad. Jag lyckades få bort alla tidigare spår av vatten mm.
Det tog hela åtta timmar effektiv tid att få ordning på bordet. Jag är mycket nöjd. Återstår att se om kunden delar min uppfattning…
Ovalt bord i mahogny. Dessvärre med ganska fula vattenringar.
Lacken avtvättad, ej avslipad! Slipa inte bort lack!!!
Efter polering med schellack vaxade jag ytan. Att franskpolera innebär att jag med en polersudd fuktad med sprit och schellack efter ett visst givet mönster mödosamt polerar fram en blank yta. För en gångs skull räknade jag antalet polerrundor. Jag polerade bordet 103 gånger innan jag slutligen vaxade bordet. Ja, 103 poleringar. Försök få ekonomi i det…
Vackert almbord från ca 1940-50-talet med vanliga skador i lackskiktet. Här blir det till att ta av den gamla lacken och lacka om.
Den gamla cellulosalacken har en tendens att gulna rätt rejält med tiden.
Fram träder ett bord med mera lyster i efter att den gamla delvis grumlade lacken tagits bort och ersatts av en ny lack.
HC Anderséns sagor har inspirerat till intarsiamotiven på detta klaffbord!
Dessa blomvaser. Undvik att ställa dem på bord om du inte är helt 100% säker på att de håller tätt. Men, det går ju att rädda som tur är…
En mycket välgjord intarsia pryder detta lite ovanliga klaffbord från ca 1950. Jag tog bort den gamla skadade lacken och lackade om hela bordet.
Jag arbetar gärna med intarsia själv och jag kan säga att detta är en mycket fin intarsia. Tillverkare okänd för mig än så länge! Jag fick en mycket nöjd kund efter renoveringen!
Ont om plats? Då är ett slagbord ett bra alternativ. Är det dessutom så här gammalt och härligt är det ytterligare ett plus.
När jag fick in bordet var det väldigt rangligt och skivorna glipade isär. Jag tog isär bordet i dess beståndsdelar och limmade ihop på nytt. Ena klaffen saknade en sk grind att fälla ut så det blev till att göra en helt ny.
Efter rätt mödosam rengöring oljade jag in bordet. De mörka partierna lät jag vara. Man behöver inte alltid åtgärda allt på en möbel. Över hundra år av användning måste få synas…
Ett ganska vanligt bord från1940-50-talet. Tillverkat i alm och björk. Skivan visar upp klassiska skador efter vatten eller annan dryck. Så kan det se ut då.
Som vanligt tar jag bort lacken på kemisk väg och inte genom slipning, vilket förvånar de flesta av mina kunder som säger att -det går väl inte!
-Visst går det. Titta så fint det blev utan slipning…
Det vackra almfanéret syns nu igen.
Ingen hejd på alla bord med vita ringar och andra skador. Här ytterligare ett almfanérat bord med en riktigt blaffig(!) vit ring eller fläck.
Ser ut som om någon spillt ut filmjölk på bordsskivan.
När den gamla lacken skonsamt avlägsnas med lackborttagningsmedel framträder åter igen träets vackra utseende. Åldrad lack tenderar att grumla till ytan så att det inte riktig syns hur fint fanéret faktiskt är. Visst blev bordet fint!
Ett litet bord i valnöt, men så det ser ut!
Så här kan det väl inte se ut! Nej, bort med lacken(ej slipning) och sen på med ny, då borde det se lite bättre ut får vi tro.
Puh! Det gick vägen… Vita ringar uppkommer efter värme, vatten och alkohol. Skydda bordsytan med ett glasunderlägg. Det räcker långt. Och om du råkar spilla ut något, torka upp på momangen!
En dag rullade det in ett tevagnsbord. Ytan var fuktskadad och uppvisade typiska vita ringar. Hela bordet var dessutom rejält rangligt. Så bra då att de inte själva försökt renovera det, eftersom det krävs ett animaliskt lim till en sådan omlimning.
Ett lite annorlunda soffbord! Här med två nyanser av almrotsfanér. Det jag mest stöter på är att den yttre delen på skivans topp är fanérat med alm och med almrot innanför i själva fyllningen. Här är både den så kallade frisen(yttre delen) och partiet innanför fanérade i almrot.
Lacken är krackelerad och grumlig och delvis skadad av vatten.Det vackra rotfanéret syns inte så tydligt. Jag tog av den skadade lacken och lackade om hela bordet. Även underredet i betsad björk!
Ja, så här blev resultatet. Rotfanér är bängliga att arbeta med. ”Bänglig”? hur är det då? Ja, bänglig, besvärligt alltså. Det spricker och har sig. Små bitar lossnar som i och för sig går att limma tillbaka igen. Allt kan hända när man reparerar en gammal möbel…
Ännu ett rökbord! Ja, lite lustigt är det när jag får in tre olika rökbord på så kort tid. Sen kan det gå ett par år innan det kommer in sådana bord! Det senaste hade en rejäl vattenskada på den intarsiautsmyckade skivan. Inte så vackert…Men den fixar jag.
Jag väljer att ta bort lacken, utan att slipa såklart, sedan blir det till att jobba med fläcken för att sedan lacka om skivan. ja, hela skåpet fick en översyn och omlackering.
Ja, så här blev alltså skåpet/rökbordet efter renoveringen. Det är vanligt att det ligger en glasskiva som skydd på skivan. I det här fallet fanns ingen. Kanske står den kvar hemma hos kunden.
Kanske inte vattenskadat, men ändå rätt slitet i ytan. Repig och smutsig. En del djupa repor dessutom. Går det att få snyggt igen?
Bordet är tillverkat på 1940-talet. Träslaget är alm i skivans yttre delar och valnöt i mitten. Benen är av betsad björk. Rätt vanlig kombination från denna tidsepok. Jag löste upp den skadade lacken och lagade i en del fanérskador sen lackade jag om bordet.
Och vips så var bordet fint igen. Intarsian syns tydligare. Reporna har läkt ihop!!! Nu hänger bordet med många år till…
Råkar du spilla ut vatten på ditt bord så torka omedelbart upp det annars går det som i det här fallet!
Ett vackert välbyggt soffbord i mahogny. Lacken tålde inte vattnet som sög in i duken. Mönstret från duken syns tydligt. Den känsliga cellulosalacken vitnade. Därtill ett stort antal tidigare lackskador gjorde att jag bedömde det lika bra att byta ut lackskiktet till en något tåligare lack.
Efter omlackeringen blev bordet så här.
Lacken borttagen, mahognyn betsad och lackad. Nu ser det ut som det skall igen!
Ännu ett barskåp eller som de ibland kallas, rökbord, fick jag i uppdrag att restaurera.
Skivan upptill med intarsia skadad av, får man anta, sprit, värme ,och vatten. Inget som en cellulosalack mår bra av. Tur att det går att fixa till…om man vet hur det går till alltså.
Kanten runt skivan hade fanérbortfall och satt löst dessutom. Jag skarvade i med nytt fanér och fick limma fast de bitar som satt lösa. Hela ovanskivan var fnasig…heter det så? ja, rugglig alltså. Ojämn! Nåväl, jag löste upp lacken och fick bättra på betsningen, sen in i sprutlackeringen med hela bordet.
Det blev så bra som jag tänkte mig att det skulle bli.
Bord som står utomhus kan bli så här skeva om det vill sig illa. Inte värre än att det går att få rätsida på kan man väl säga i detta fallet!
Efter lite trixande fick jag rätsida på problemet. Monterade en regel på undersidan för att försöka hålla skivan någorlunda plan framöver.
Litet bord från 40-50-talet med kakelplattor.
Klassiska skador efter vatten. Lacken skadad och krackelerad. I detta fall väljer jag att ta bort den gamla lacken och lacka om bordet.
Ett sybord med skadat fanér.
Delar av fanéret var bortslitet, så det blev till att laga och färga in. Tog loss beslagen och rengjorde dem samtidigt. Skivan upptill polerade jag med schellack där jag tillsatt en liten skvätt kopal!
Ett brännmärke i ena kanten ville inte ge med sig denna gång. Vissa skador(charmig patina) får man leva med…
I en sommarstuga blev det en vattenskada och de flesta möbler blev mögelskadade… Inte så kul precis. Vatten droppade från bl.a taket ner på detta vackra bord från Norrgavel!
Ilskna blåsvarta fläckar av rostigt vatten. Jag fick pröva alla upptänkliga metoder för att få bort dem. Till slut lyckades jag, men ett tag var jag rätt uppgiven…
Det gäller att inte ge upp. Men man måste ju veta hur man räddar bordet dessutom.
I samma stuga som i fallet ovan stod detta bord också! Ordentligt mögelangripet var det.
Nå, hur går detta att åtgärda. Noggrann rengöring med mögelsaneringsmedel, lite slipning samt inoljning på nytt så blev bordet återställt till närapå nyskick. Det kanske låter enkelt, men det tog rätt lång tid att få bort alla fläckar från mögelangreppet. Någon bra genväg finns inte i detta hantverk. Bara att hugga i …
Ja, det gick ju vägen den här gången också. Något som är spännande med mitt yrke är att jag aldrig kan vara riktigt säker på att lyckas. Varje fall är unikt!
Perstorpbord och vilken läcker form dessutom. Ett sådant vill jag ha! Det var en stor mörk fetfläck på den slitna skivan. Lyckades få bort den och polerade upp en ny glans med rubbing och vax!
Runt mahognybord som har fått en, skulle det visa sig, mycket ilsken svart fläck på ytan. Inte kunde jag ana hur mycket jobb det här skulle bli…
Jag fick först ta av lacken sedan bleka ytan. Det går inte att slipa bort fläckar. Glöm det!! Fanéret är ca 0,5-0,7 mm tjockt. Slipa aldrig på fanér! Jag fick bleka i omgångar med alla möjliga metoder. Jag är inte den typ av person som ger upp i första taget, men här var jag uppgiven till slut. Då gav fläcken med sig!
Jag betsade ytan och efter någon dag lackade jag om bordet. Fyra lager med mellanslipningar. Det roliga med mitt jobb är när det bjuder motstånd. Ja,ja, det är lätt i efterhand att säga. När jag står där mitt i arbetet och inte riktigt förstår varför det inte beter sig som det brukar, då är det så lagom kul, men till sist så löser det sig på något sätt.
Teakbord är på ropet nu! Men så här vill väl ingen ha sitt köksbord? Vad gör man åt detta tro?
Bara att ta bort den vattenskadade lacken och sen bleka bort fläckarna och slutligen lacka om bordet. Det blev som nytt! Inget slipa här inte.
Satsbord är en smart och flexibel lösning. Lätta att flytta runt.
Så här vill väl ingen ha sina bord. Fullt med ringar efter vatten och förmodligen varma kaffe eller tekoppar.
Jag oljade in borden efter att jag åtgärdat skadorna. Olja är ett bra alternativ till lack. Lätt att underhålla själv vid behov.
Ett lite udda bord som i ett ryck uppåt går från soffbord till matsalsbord!
Träslaget är pyramidmahogny. Mycket vackert. När cellulosalacken krackelerar däremot är det inte lika vackert. Men det går ju att fixa till dessbättre.
Smart lösning eller hur!
Jag tar bort den gamla lacken och betsar om ytan. Sedan blir det till att sprutlacka om hela bordet.
Ett litet trevligt avställningsbord i teak. Men så det ser ut! Fullt med fläckar efter vatten värme och möjligen alkohol. Går det att få bort fläckarna ,undrade kunden?
En duk hade legat på bordet och ytan runtomkring var blekt. Vad gör man åt det? Fick ta bort den gamla lacken och bleka hela ytan…väldans vad ljus den blev. Har jag förstört bordet nu?
Jag betsade skivan och efteråt lackade jag skivan och benen. Alla fläckar borta utan att jag slipat i det tunna faneret. Slipa aldrig på faner!! När jag ändå var i farten polerade jag de vackra metallhylsorna nederst på benen också. Sedan kände jag mig nöjd med arbetet.
Vådan av att placera en vattenmelon på fina slagbordet! Det fick en familj i Norrköping erfara. Den sprang läck och se vad som hände!
Ja, vad gör man i ett fall som detta? Fick börja med att försiktigt tvätta bort de vita fläckarna och sen började en mödosam retuschering/infärgning av de skadade partierna.
Jag fyllde i den skadade ådringen med en konstnärsfärg från Windsor & Newton.
Efter all retuschering gav jag bordet en slutbehandling med olja. Det gick alltså att få ordning även på detta bord. Jag är helt nöjd med slutresultatet. Så även kunden som tur var!
Ett så kallat månbord, bestående av två halvmåneformade bordsskivor! Detta blev ett svårt jobb. Valnötsfaneret var kraftigt skadat av vatten. Skivan var dessutom skev. Jag sprutade in ett tunt lim och spred ut det med en spatel.
Efter att jag limmat ner faneret åtgärdade jag den fläckiga ytan och betsade samt lackade om bordet. Kunden ville även komplettera med en ny iläggsskiva!
Så här illa såg bordet ut när det kom till verkstaden!!
Kan det bli värre! OCH! Går bordet att rädda överhuvudtaget, undrade kunden. Jag har sett mycket och jag har sett värre också för den delen. Jag tog av lacken utan att putsa. Lagade lite fanerskador och lackade om bordet. Och se vad fint det blev!
Ett rokokobord som råkat ut för en vattenskada. Läckande vatten orsakade en resning av färgskiktet. Jag fick börja med att limma ner den flagnade färgen och sedan retuscha de partier som blivit skadade. Ett mödosamt arbete! Slutligen fick bordet en vaxbehandling.
Så här såg bordet ut före åtgärden. Skador både av vattenskadan men även av tidens tand.
Och så här blev slutresultatet! Jag har bättrat på även de ställen som blivit slitet genom år av användning. Rätt eller fel? Ibland en svår avvägning, men jag och kunden var överens om att det var så vi skulle utföra arbetet. Jag anser inte att det var att överrenovera bordet. Nu ser det trevligt ut igen och det är väl ändå det som får avgöra graden av restaurering.
Ett typiskt rök/barbord från 1940-talet. Vatten och spritfläckar på ovanskivan. Inte helt oväntat på ett barbord!
Jag monterade isär hela bordet inför omlackering. Det är svårt att sprutlackera hyllplanen utan att ta isär bordet helt och hållet. Den utfällbara luckan var låst och jag fick fila till en nyckel för att få upp den! Ingenting är omöjligt, det tar bara lite tid…
Rökbordet omlackat och återmonterat. Jag vaxade lådan och utrymmet innanför luckan med ett egentillverkat specialvax!. Nu återstår en sväng till glasmästaren för att få ett nytt glas inpassat till ovanskivan. Härlig möbel!
Spelbord i ek Nyrenässansstil ca 1890-tal. En hel del fläckar efter vatten på ovanskivan. Det ser ju inte så roligt ut, men går dessbättre att ta bort om man vet hur man gör…
Lite fanérsläpp var det också på ena skivan. Det började jag med att limma ner. Sen tog jag bort den gamla schellacken och betsade om ytan och sen på med ny schellack och ett lager vax. Se så fint det blev.
Rökbord verkar ha kommit på modet igen!
Skivan upptill med intarsia var rätt illa åtgången av vattenskador. Bordet i övrigt ganska slitet. Det fick bli en rejäl genomgång.
Inte värre än att det gick att få ordning på igen.